Dan före dan före...

Idag är det dan före dan före dan före dan före dan före dopparedan.

(Jag TROR det blev rätt nu.) Tänker ha en ledig dag idag!

Åka pulkka, baka mera pepparkakor. Syssla med julpysslande.

Inte fundera på skrivande, marknadsföring eller försäljning.

Hoppas att Du också har en bra dag idag!

-P-

Slutspelad

Och det var det. Så var Paraflax slutspelad för denna säsong. Hade gärna spelat några föreställningar till. Hade gärna haft ännu flera mänskor i publiken också. Är nöjd över mycket, och missnöjd över somt. Ska skriva det här så småningom.

Men är lite nojig gällande denhär bloggen just nu. Idag åtminstone. Bara pga dendär Husis-recensionen faktiskt. Så fånigt att små detaljer kan störa en långt efteråt, och alldeles i onödan. Men det som stör mej gällande bloggen är följande: istället för att skriva "och tänk, Rena Teatern har en egen blogg, där man kan följa med repetitionerna och hela processen kring hur en föreställning blir till!" så förvandlar recencenten också bloggen till något negativt genom att skriva att vattenpölarna det pratas om i gruppens blogg bara ligger längst bak i hörnet. När jag läste det tänkte jag Jag visste det. Jag borde inte ha lagt in nån bild här på vattenpölar alls. Jag borde inte ha skrivit ett endaste ord om scenografi. Jag borde inte ha skrivit att vi håller på och ändrar om. Vi höll på med att leka med dedär pölarna på olika sätt. Men i slutversionen behövdes det inte. I slutversionen var det bäst att de fanns där bak. Jag gick så långt i mina jag-borde-inte-ha-tankar, så jag tänkte t.o.m att jag inte borde ha bloggat alls. Och det var ju dumt och onödigt tänkt.

Nu har jag samlat på mej tankar i min dagbok istället.

Småningom ska jag dela med mej här.

Bäst var de föreställningar när publiken satt och bubblade hela tiden.

Man kände det i sej. Att de hade roligt.

Och att de var glada då de gick därifrån.

Mera sånt! Vill spela mera.

-P-

Sista föreställningen på Luckan

Och idag spelar vi den sista föreställningen av Paraflax på Luckan.

Kom och titta!

-P-

Borgåbladets recension

Borgåbladets recension av Paraflax var mycket roligare att läsa. Nu har det gått nästan en vecka sen den kom, och jag har den inte här bredvid mej, så jag kan inte citera, tyvärr. Den var positivt och uppmuntrande skriven. Även om den slutade med att det hela var för ordrikt för att engagera, eller hur där nu stod. Och visst finns det många ordvändningar i den här pjäsen. Det är ju liksom lite det som det hela går ut på. Texten. Språket. Att orden vi använder låter som musik, liksom. Det är ju ändå inte bara tomma ord, de har en mening och en funktion. En berättelse.

Det viktigaste är berättelsen. Berättelsen om väntande och misslyckade möten. Om att man kan gå hela livet utan att få detdär viktigaste sagt. Man går bara runt i cirklar hela tiden, om och om igen. Sådär som regndropparna, som samlar sej i vattenpölar, avdunstar, regnar ner igen osv.

Ikväll ska vi spela igen!

Ser fram emot det, mycket, och hoppas det kommer publik.

-P-

Recensionen i Husis

Läste Hufvudstadsbladets recension av Paraflax först nu på kvällen. Som dramatiker var Paraflax min tredje proffessionella produktion. Men det var den första som blivit recenserad i Husis. Det är konstigt vilken makt en recension har. Blev varnad av en mycket god vän i morse, en vän som textade och sa att jag inte ska bli lessen då jag läst den, att hon hade upplevt det annorlunda. Fick flera meddelanden under dagen, och hann tänka Hjälp, har föreställningen blivit total sågad? Borde jag ge upp och sluta med teater helt och hållet?

Men pga varningarna var det sist och slutligen inte så farligt alls. Bara lite konstigt. Om själva texten skriver Linnea Stara att den är "en stundvis bedårande ordlek med små anekdoter, tanketrådar som tappas och tas upp igen." Skådespelaren Paul Holländer får bra kritik. "Holländer gör en engarerande, känslig tolkning på basen av det material han har till sitt förfogande, medan Rehn-Sirén spelar karikerat." Vidare skriver Stara att hon saknar ljudeffekter, och att "vattenpölarna Rehn-Sirén skriver om i produktionens blogg ligger borta i ett hörn och den annonserade 45 minuter långa föreställningen drar ut till en timme." Hon avslutar med att säga att det finns "skäl att skoningslöst ta till saxen". Med saxandet syftar hon visserligen bara på att 60 min. är för långt för en turnéföreställning som borde vara bara 45 min. lång, men ordvalen gör att hela recensionen får en negativare klang än den nödvändigtvis skulle ha behövt. Helhetsintrycket säger inte Detta är en sevärd föreställning som man inte ska missa! Det tyckte Stara visst inte att den var.

Men det är ju klart att det är det jag helst hade velat läsa. Att texten var välskriven, upplyftande och intressant, att föreställningen var en liten pärla. Det hoppas man ju på. Avsaknaden av ljudeffekter var ett medvetet val. Vi ville ge ordentligt med utrymme åt skådespelarhantverket och själva texten istället. Plocka bort allt onödigt, göra det så enkelt och rent som möjligt. Men eftersom regissören heter Mitja Sirén förväntar sej väl många att scentekniskt bli slagna med häpnad av hejdundrande ljudeffekter och en storslagen scenografi. Nåväl, nu vet ni att Paraflax är en annanslags produktion, ett alternativ. Nånting annat, helt enkelt.

Blev inte lessen av recensionen. Men blev lite besviken på att när Husis äntligen skriver nånting om Rena Teatern så blir det en inte-så-kul-recension. Har dock varken tappat tron eller spelglädjen. Ser fram emot att få spela nästa föreställning om en vecka. Väldigt mycket.

Och imorgon får jag läsa en annan recension.

Få se vad Borgåbladet skriver...

-P-

Om premiären

Strax före klockan tre på premiärdagen satte vi oss ner och diskuterade. Regissören sa att allt fungerar. Men att man också kunde göra på annat sätt. Att vi kunde byta spelstil, helt enkelt. Om vi vill. Inte spela naturalistiskt, som vi hade gjort, utan helt enkelt göra en annan version. Tokiga som vi är bestämde vi oss för att göra det. Bege oss in i ett stort äventyr. Så vi sprang till butiken för att handla smink och hårspray, gjorde oss i ordning. Så hann vi kolla igenom några scener, men inte dra igenom alltsammans. Så började äventyret. Klockan 19:04. Det var väldigt roligt och spännande, allt gick bra. Tror jag. Få se vad recencenten säger.

Efteråt blev det champagne. Och en rolig liten fest. Vi konstaterade att vi nu har två versioner i bagaget, om vi nångång vill kan vi spela den gamla versionen istället. Båda fungerar.

Idag har vi vår andra föreställning. Ska bli skoj!

-P-

Premiär

Allt känns lugnt. Tryggt. Och det är bra.

Men man vet ju aldrig. Vad som helst kan hända.

Vi får se. Ikväll får vi se.

Ikväll är det premiär på Paraflax.

Jag trodde att det skulle finnas en massa saker att dela med sej av, såhär inför premiären.

Om vad som sägs på repetitionerna och om på vilket sätt vi jobbar. Hur man jobbar fram en pjäs helt enkelt. Nånting har jag ändå fått sagt. Men jag märker att jag behöver hålla det mesta inne i mitt huvud. Så känns det. Jag tror att det är lättare efter premiären. Sen, när man vet hur det blev.

Och jag behöver inte ens hämta champagne.

Luckan har lagt ett dussin flaskor i kylen.

-P-

Fredagen Den Trettonde

Idag är det fredagen den trettonde.

Tur eller otur, jag vet inte.

Det händer mycket nu.

Och imorgon smäller det!

Ska införskaffa champagne.

Poks!

-P-

Två dagar kvar

Jajamensan! Det blir nog bra dethär. Nu vet vi vad vi gör.

Men det gäller att repetera för fulla muggar ända tills lördagkväll.

Så allt sitter som det ska.

Pirrar redan i min mage.

Skriver programbladstext som bäst.

Undrar om det är någon jag glömt att tacka?

Två dagar kvar till premiär.

-P-

Vattenpölar

Vi har klippt ut några vattenpölar.

"Och sen, snart, kan jag placera ut pölarna på marken."

En del av vår scenografi, alltså. Men få se, det kan hända att vi inte kommer att använda dem. Man vet ju aldrig. Det händer så mycket dehär sista dagarna.

-P-

Texten

Vi trodde att vi kunde den. Texten.

Men igår visade det sej att vi fortfarande gör farliga hopp. Vi säger fel saker på fel ställen. Nåndera säger fel replik -en replik som kunde passa in där också -den andra märker det inte -och vips har vi hoppat över flera sidor text med väsentlig information... Farliga hopp. Det är väl risken med en text som har poesi i sej, och inte är vanlig talspråksdialog. Den har sin egen logik, som man måste lära sej. Och sen är det hur solklart som helst.

Pjäsen är uppbyggd i tre delar.

Del Ett är väl egentligen två monologer. Ragnars och Monas. Två monologer som slingrar sej in i varandra. Vi kan dem nog egentligen. Vi kan alla ord i rätt ordning, men ibland börjar vi på fel replik. Del Två är en dialog, och därför lättare att lära sej. Man svarar alltid på nånting som den andra säger. Men där hoppade vi också i texten, det var i del två som flera sidor blev borta.

Och Del Tre är en avslutning.

Inte ens jag kunde texten igår, trots att det är jag som skrivit den. Men det gör det inte lättare. Man memorerar ju inte text då när man skriver den. Då tittar man på andra saker i den. Klart att jag kan vissa bitar, och jag vet ju genast om nån säger ett endaste litet ord fel. Jag vet vad den andra skådespelaren ska säga. Men jag vet inte alltid när.

Så vi får helt enkelt plugga ännu lite mera. Idag och imorgon. Sen ska den sitta.

Vi har samlat på oss några vattenpölar.

Som vi kan placera ut på golvet.

En vecka kvar till premiär!

-P-

Mycket

PARAFLAX

1. REPETITIONSUTRYMME.

Vi har bara tre repetitionsdagar på Luckan innan premiären. Så vi repeterar lite här och var där vi råkar rymmas in. Fördelen med att vara på olika platser är själva varitionen. Nackdelen är att man måste släpa alla saker med sej hela tiden. I ett skede tänkte jag Hjälp, tänk om vi inte har nånstans att repetera! Hur ska det då gå? Men så visade det sej plötsligt att vi lyckats luska fram fyra olika ställen som är lediga denna vecka. Och vi behöver inte repetera i vårt vardagsrum.

2.PUBLIKEN

Är en gnutta orolig över hur publiken ska hitta till vår föreställning. Hur ska alla tanter och ungdomar och alla andra veta att vi finns, och att vi spelar just för dem? Våra vänner vet ju, men det är ju inte bara för våra vänner vi vill spela teater. Kanske andra får syn på oss också. Kanske andra också hittar. Plancher och flyers förs ut denna vecka, info-brev försöker locka potentiella, men räcker det? Det är publicitet i tidningarna vi skulle behöva.

3.PRESSEN

Håller på med att formulera ett pressmeddelande. Svårt att bestämma sej för vad man ska skriva, vad det är som kunde fånga journalisternas intresse. Har Du nån idé?

4.SJÄLVA FÖRESTÄLLNINGEN

Paraflax växer sakta men säkert fram. Vi har orden. Vi kan texten. Det är bara att lägga till "rörelserna och grimascherna". Att hitta rätt sätt att berätta just denna historia. Vi är på god väg. Riktigt god. Elva dagar kvar till premiär.

-P-

Paraflax planchen

Nu är den klar! Såhär ser den ut.

Text

Idag strök vi ungefär sex sidor text. Effektivt.

Vi tog bort några onödiga svängar helt enkelt.

Fina ord som inte berättade nånting.

Jag borde kanske sakna dem. Orden.

Men det gör jag inte.

Det känns mycket bra såhär.

Klart och rent.

-P-

Affisch

Det här är bilden från vår förra plansch.

Eller affisch.

(Det betyder väl samma sak, men båda orden är lika krångliga att stava.)

Vi funderar ännu på

hur vår affisch ska se ut

denna gång.

Ska vi ha gula regnkläder,

som på den förra?

Ska man alls se våra ansikten?

Eller ska där finnas ett paraply?

Inom en vecka kommer vår nya affisch att vara klar.

Så mycket vet vi. Vi får se vad det blir.

Facebook

Rena Teatern finns nuförtiden också som Facebook-grupp. Med ett blygsamt medlemsantal -ungefär lika många som folk har fingrar på sina händer. De som har alla fingrar man "ska" ha, vill säga. Alla har ju inte. Det finns såna som inte har fingrar alls. Jag såg en gång en pianist på TV, som inte hade armar ens. Han spelade piano med fötterna, och han spelade bra.

Tänker mej att de som vill höra till Rena Teaterns Facebook-grupp får välja det alldeles själv, utan att att jag prackar på dem nånting. Så jag har inte gjort reklam för den heller.

En av medlemmarna känner jag inte. Henne blev jag allra gladast över!

Så glad så jag borde göra henne till hedersmedlem.

(Fast kanske jag rentav känner henne ändå, jag kanske bara inte kände igen namnet.)

Hoppas att andra småningom följer hennes exempel.

-P-

Vädret

Var nyss inne på Facebook. Var och varannan Statusuppdatering innehöll klagomål om Regnet. Äh, tänkte jag. Visst blir man genomblöt därute. Och nog förstår jag att folk blir sura om dybara portföljer med fruktansvärt viktiga papper blir dyblöta. Men är det så viktigt egentligen? Det finns ju paraplyn och plastpåsar och regnkläder. Och om man bara ställer sej där på gatan och tittar upp mot regnet, och inte har bråttom nånstans -visst känns det ganska kiva? Det kittlar på ett alldeles särskilt sätt. Och man vet att man kan klä på sej torra kläder sen när man kommer hem igen. Så till alla er som klagar säger jag Prova! Gå ut i regnet och njut!

-P-

Premiärdatum

Idag hade vi möte på Luckan. Med gott kaffe och fina människor.

Så nu har vi äntligen fått ett premiärdatum. Lördag 14.november blir det premiär där på vår föreställning Paraflax. De har renoverat, allt är nymålat och fint, nya strålkastare etc. Och så har de en ny läktare. På hjul. Äntligen kommer alla i publiken att kunna se.

Ska bli så skoj att få spela där!

-P-

Nytt namn på pjäsen

Igår beslöt vi att ändra namn på vår föreställning. Vi bestämde att den ska heta PARAFLAX istället för Paraplyet. Paraflax är ett gammalt ord för Paraply, så det betyder ju samma sak. Jag skrev orden bredvid varandra. Paraplyet ser bättre ut när man skriver det. Men Paraflax tycker jag låter mycket bättre. Och så väcker det ju kanske mera nyfikenhet också. Så PARAFLAX är det som gäller nu. Hoppas jag inte ångrar.

-P-

Hemsida

Fr.o.m nu har vi en hemsida.

Jag gjorde den igår, och tyckte det var jätteroligt.

Adressen är bara lite svår att minnas.

http://web.me.com/so.smile/renateatern

Härifrån hittar man ju lätt bara genom att klicka.

Men sådär annars. Hur ska folk hitta dit?

-P-

Ännu om Repertoar Live

Det gick helt okej igår.

Det satt väl ca.80-90 mänskor i publiken. Jag kunde säga att det var lätt som en plätt och att det inte kändes farligt alls, men då skulle jag ljuga. De flesta bara ställde sej upp och presenterade sina föreställningar och andra evenemang -teaterchefer eller andra teaterarbetare. Teater Viirus framförde en sång ur Kosmisk fruktan -eller dagen då Brad Pitt fick paranoia, Unga Teatern en scen ur Aladdin och den underbara lampan och Oblivia en härlig bit ur Entertainment Island. Och jag spände upp mitt svarta och sneda paraply, stod sen därunder och berättade om Rena Teatern och om Paraplyet. Främmande mänskor kom fram till mej i pausen och ville veta mera. Sånt blir jag alltid glad av. Löjligt glad, faktiskt.

Och detdär infobladet plockade de nog med sej, åtminstone 60 st. gick åt. (Jag räknade i smyg hur många som fanns kvar när jag gick...) Upptäckte ett litet tryckfel och två ord som står i omvänd ordning, men vad gör det. Ska komma ihåg att korrekturläsa flera gånger innan nästa infoblad sätts ihop.

-P-

Repertoar Live

Idag kl.14 är det dags för Repertoar Live.

Jag ska gå dit och presentera Paraplyet.

Det är alltid lite pirrigt att ställa sej upp inför en mänskomängd och presentera nånting. I synnerhet när det är nånting man själv har skrivit. Svårt att stå där och säga hur bra det är, hur mycket man än tycker så. Har 5min. tid på mej. Tänkte ta med mej ett paraply, få se om jag vågar slå upp det. Undrar vad alla de andra gör? Om de spelar upp nån scen ur sina föreställningar, sjunger nån sång, dansar nån dans? Nå, snart får vi se. Vi har gjort ett litet infoblad om Rena Teatern och Paraplyet, som folk får ta det med sej hem. Hoppas att de gör det, och hoppas hoppas att de kommer och titta på teater sen senare i höst.

Vi hann inte med i Repertoar denna gång. Men Rena Teatern får vara med på Repertoar Live ändå! (För er som inte vet: Repertoar är alzå en broschyr som utkommer 2ggr/år, där både institutionsteatrarnas och de fria gruppernas produktioner presenteras. Och Repertoar Live är en liksom gemensam spelårsöppning för svenskspråkiga teatrar och grupper. Andra som presenteras på Repertoar Live idag: Anatomia Lear, Klockriketeatern/Teater Mestola, Lilla Teatern, Labbet, LUST, Oblivia, Teater Viirus, Unga Teatern, Universum och Åbo Svenska Teater.) Kl.14.oo på Diana-scenen.

-P-

Produforum

Idag blev Rena Teatern fast aktör i Produforum.

"Fast aktör" låter lite byrokratispråk, jag vet, men så heter det. Och det betyder helt enkelt bara att vi är med. Helt och hållet. Produforum är en plattform för fria grupper, konstnärer och producenter. Det kostar ingenting. Det fina med Produforum är att där fungerar allt på gammalt hederligt vis. Man utbyter tjänster. Jag hjälper till med det jag kan, och så får jag istället hjälp med det jag inte kan. Fint, va?

Produforum finns i Kulturfabriken Korjaamo i Tölö. Där finns olika arbetsstationer, datorer och kopieringsapparater. En fin kaffemaskin. Och Elin. Och en massa andra trevliga mänskor som kan alla möjliga saker. Jag trivs där.

Jag hade tänkt på det länge, att vi borde vara med officiellt, jag hänger ju ändå där en hel del. Och så råkade jag ju också få vara med om att starta hela projektet för några år sen. Det var när jag jobbade som tf. länskonstnär och sysslade med en massa viktiga och byrokratiska saker. Det är ju bara dumt att inte använda sej av saker man själv varit med om att skapa. 

Så nu är Rena Teatern med. En del av ett sammanhang, och inte alldeles ensamma i världen.

-P-

Drottning K

I fredags var det premiär på Drottning K 

på Svenska Teatern. 

Regi och scenografi: 

Mitja Sirén

I rollen som Kristina: 

Nina Hukkinen

Jag var där. Förstås. 

Det var bra. Mycket.

Den förbluffande scenografin, dräkterna, texten, ljuset, ljudet och live-musiken i full surround gör Drottning K till en stor upplevelse för både öron, ögon och tanke. Representanter från premiärpubliken tyckte dethär var det bästa de sett på tio år.

Jag tyckte den var som en film av Jean-Pierre Jeunet, fast live och därför mycket större. Och även om jag är inte kan vara alldeles objektiv, tycker jag verkligen att Drottning K är en fantastisk föreställning. Det fanns ingenting "finlandssvenskt" över den, nej, dethär är en mycket högklassig och väldigt internationell föreställning som kan mäta sej med teater som spelas på de stora scenerna ute i Europa.

                                                                         (Foton: Valtteri Kantanen)

Så se den! Den spelas hela hösten.

(Följande gång torsdag 3.9. Sista föreställningen är kanske 5.12.)

Vissa dagar får man åxå bli kvar efter föreställningen och diskutera med personer ur arbetsgruppen. Bra, va? 

Fredag 11.9, torsdag 24.9, torsdag 15.10, fredag 23.10, onsdag 18.11 och  torsdag 3.12.

-P-

Åskvädret

Äsch då.

Jag kunde ha suttit på nån klippa.

Å bara tittat på vädret.

Jag skulle ha hållit i mej hårt, hårt.

Skulle ha klätt mej i gallonbyxor och hatt.

Men jag missade. Missade regnet som öste ner. 

Alla blixtar och allt dunder och brak. 

Jag missade åskvädret inatt.

-P-

Insidan av ett paraply

Såhär kan insidan av ett paraply se ut. Eller alltsomoftast ser insidan av ett paraply ut just precis såhär. Färgerna kan variera förstås, men mekaniken är densamma. Det är så det fungerar. Nuförtiden är det nästan bara att trycka på en knapp, och så fälls paraplyet upp nästan automatiskt. Paraplyet på bilden är därför lite gammaldags, för det måste man spänna upp, hela vägen, alldeles själv. Du vet, sådär, så skinnet på fingrarna kan bli i kläm, om man inte är försiktig. Så som det hände gång på gång när man var liten. Aj, aj, och så fick mamma blåsa. När jag var liten hade jag ett litet ljusrött, hopfällbart paraply. Det var mitt första alldeles egna. Vet att jag har det kvar fortfarande, nånstans. Det är inte så fint mera. Jag hade det med mej överallt, i väskor, så det blev alldeles smutsigt. Smuts som inte går att tvätta bort. Det blev smutsigt av regnet åxå, förstås. Men insidan är fortfarande alldeles ren. Om jag hittar det ska jag ta en bild på det så ni får se.

-P-

Rena Teatern

Idag fick jag följande fråga:

Varför heter ni Rena Teatern,

det är väl på grund av ditt namn, va?

Eller städar ni hela tiden?

Jag ryckte på axlarna, log lite.

Men här kommer något slags svar:

För att jag tycker det är ett bra namn.

Delvis pga efternamn. Rehn. Sirén.

Delvis pga leken i det. Rena cirkusen -rena teatern, och vad man allt kan säga.

Inte så mycket för att vår teater skulle vara särskilt ren eller städad.

(Trots att jag skulle tycka väldigt mycket om tvättmedel och tandkrämstuber med vår logo.)

Kanske lite för att göra teater som är enkel och ren.

(I betydelsen "pure".)

Inte så mycket för att skapa en ny slags teater, försöka förbättra, rena den från allt ont. Dammsuga riktigt ordentligt. Skura bort smutsen, tvätta fönstren, putsa alla fläckar. Packa undan. Och sedan börja om. Börja om på en ren teater. Nej, vi har ingen agenda. Ingen plan skriven på flera A4:or, där vi formulerat på vilket sätt vi vill förnya teatern. Vi vill göra teater vi tycker är bra, sån teater vi själva vill se. Så enkelt är det. Så rent.

Och på så sätt är vi här för att rena teatern.

-P-

Rena företag

Hittade också en del företag som heter Rena. De flesta sysslar med vattenpumpar eller akvarieartiklar... Några sysslar också med städning. Här ett urval:

www.rena.se RENA Stockholm, en städ- och serviceleverantör som hjälper sina kunder med vad de än behöver inom miljövård, från kontorsstädning till att vattna blommor. "Det är inte svårt att städa men det är en konst att städa så det blir rent och fräscht."

www.rena.fi Rena -ett finskt städföretag som inleder sina hemsidor med orden "Haluaisitko työpäivän jälkeen tulla valmiiksi siivottuun kotiin?" och sen informerar om hushållsavdrag.

www.rena.com "RENA GmbH supplies custom designed solutions and standard equipment for wet chemical processes in cleanrooms."

www.rena.net "RENA offers a complete line of aquariums and electrical equipment for aquariums. The RENA product line includes air pumps, heaters, power heads..."

Att sånt.

-P-

Namnet Rena

Googlade lite, och vet nu följande: 

The girl's name Rena is pronounced REE-nah. It is of Hebrew origin, and it's meaning is "melody". Also short form of Irene (Greek) "peace" and Irena. Rena is a very popular female first name and a common surnamne. (www.thinkbabynames.com)

Dessutom vet jag att Rena betyder "reborn" (pånyttfödd) på latin och på franska.

Både melodi och pånyttfödd tycker jag är mäkta bra betydelser.

-P-

Expediten

Hihihi. Idag handlade jag av en expedit som hette Rena. Har sett på nätet att man kan heta så, men har aldrig mött nån förut. Det var jätteskoj, jag ville fråga hur hon uttalar det, men fick det inte ur mej. Vet ju var hon jobbar ivarjefall, kan gå dit pånytt nån dag med mitt lilla frågetecken.

-P-

Jättestora paraplyn

Nu vet jag var man kan köpa jättestora paraplyn! På rabatt dessutom. Ska leta fram spargrisen, sen ska jag shoppa.

-P-

Skärgårdsteatern

Denhär bilden är från Skärgårdsteaterns båt. Just nu turnerar de Åbolands skärgård, därifrån åker de vidare till Åland. Jag var med ifjol, och tog denhär bilden när vi la till i en hamn som fanns på cykelavstånd från Chipsfabriken. Då spelade vi Gitarristerna av Line Knutzon och hade hejdundrande kul. När vi började vår resa hade vi närmare 30 gitarrer ombord. På slutet fanns det bara fem kvar.

I år spelar de Joakim Groths pjäs Fylla Sex. 

Passa på och se den, om de spelar nånstans nära Dej.

-P-

Flugan

Idag såg jag en fluga med blå rumpa. Alldeles skimrande blå bakdel. Igår såg jag en med grön. Det finns ju säkert en massa olika slags. Och dom kanske inte ens pratar samma språk. Vad vet jag. Jag vet så lite om såna där små kräk, brukar ju bara vifta bort dem. Säga flyg fula fluga flyg. Så kunde man inte säga till dendär. Den var inte ful alls. Den var vacker. Som en slända, liksom. Det är nog första gången jag har tänkt så om en fluga.

-P-

Regn

Igår var här ett härligt regn. Åska också. Hörde att det regnde så mycket i Helsingfors, så de plogade gatorna... Här på lande var det inte riktigt lika vilt. Ordentligt smattrande mot hustak, men inga plogbilar. Läste nyss igenom PARAPLYET en gång till. Pjäsen har nu legat orörd i snart två månader. Och fortfarande fanns det inte ett endaste ord jag ville ändra på. Det känns ju förvånansvärt bra. Ska nu låta den ligga två veckor till. Sen hinner jag fortfarande ändra, ifall det dyker upp nånting. Det är detdär med regn. Varje gång det regnar, varje gång jag ser ett paraply funderar jag på om det är nånting särskilt viktigt jag glömt bort, nånting det fortfarande skulle finas plats för. Få se om det regnar mycket under sommaren.

Sommarlov

Tillbaka från Hangö. Vet inte vad jag ska göra härnest. Kanske man kan kalla det sommarlov?

Hangö Teaterträff

Såhär såg det ut när i spelade VATTENFÄRGAT på Hangö Teaterträff ifjol, 2008. Utomhus, vid havet.

Nu åker jag iväg till Hangö igen för att jobba där en vecka med Hangö 18de Teaterträff. Själva Teaterträffen är torsdag 4.6 - söndag 7.6. Men före det ska nycklar kvitteras ut, sovplatser ska dubbelkollas, listor ska läggas upp, utrymmen ska ställas i ordning, champagne ska ställas i kylen. Och sen kan Teaterträffen öppnas.

Ifall PARAPLYET hade haft premiär på våren, skulle vi ha spelat föreställningen på Teaterträffen åxå, genast efter öppningen. Nu spelas där istället en massa andra föreställningar. Så kom dit och titta på teater! Alla som nånsin varit involverade i Rena Teaterns produktioner är på plats.

-P-

Katalogen

Nu har den kommit! Katalogen där de finlandssvenska teatrarna och teatergrupperna presenteras. På engelska. PIC 1 heter den. Performance Information Catalogue 1. Den är jättefin. Katalogen är en del av Produforums Kulturexportprojekt. Den har tryckts i 5.000 exemplar och ska så småningom skickas ut i världen. Vi är med i den. Uppslaget på s.34-35 är vårt. Språkgranskaren har ändrat i texten lite, så att somt jag skrev om vår teatergrupp nu inte längre betyder alldeles det jag ville säga. Men det spelar ingen roll. Huvudsaken är att vi är med. Nu är vi en riktig teater!

Regn

Idag är det regndag igen. Och jag glömde paraplyet hemma! Blev genomblöt därute. Men det var ganska roligt det också. Uppfriskande. Väntar på att få hänga upp kläder på tork. Tittade i kalendern igen, den blev också våt därute. Inte drypande våt, lätt fuktig bara. Alla pennsträck med slarvig handstil finns kvar. Borde ringa hit och dit och bestämma datum av olika slag. Men först ska vi ha möte, så jag får veta hur alla andras kalendersidor ser ut.

-P-

Ett jättestort

Undrar var man kan få tag på ett riktigt jättestort paraply? Så stort så vänner ryms med inunder. Flera stycken vänner. Men ändå tillräckligt litet så en person klarar av att bära det, och så man kan traska framåt tillsammans längs med en regnig gata. Det ska jag ta reda på. Fast idag får man inte tag på paraplyn alls. Idag är det helgdag i kalendern och alla butiker och telefoner är stängda.

-P-

Solen

Såhär såg solen i skärgården ut för ett år sen.

När jag vaknade i morse tänkte jag på denhär bilden, och på att jag borde skriva en pjäs om sol. En pjäs med mycket värme i (utan att det blir banalt). Det har blivit så mycket om vatten och paraplyn och sånt. Men så tänkte jag att jag måste få VINDEN färdig först. Det är så lätt att börja på nya pjäser istället för att skriva klart de gamla. När man fastnar, eller när motivationen tar slut. Jag brukar inte fastna. Jag har mest problem med motivationen. Jag tänker lätt för långt framåt. Funderar på vad som ska hända med pjäsen sen när den är klar. Vem som ska spela den, och på vilken teater. Det spelas så lite nyskrivet på våra finlandssvenska scener. Om det inte är beställningsarbeten av etablerade författare eller dramatiseringar av succéromaner. Annars är det mest fattiga fria grupper som får ta hand om den biten. Så är det. Och därför tar motivationen slut ibland.

Jag tänker att det ändå bara är jag själv som måste ta tag i saken och se till att pjäsen spelas. Iochförsej är det inget fel med det, men nångång skulle det vara roligt att bara skriva pjäsen, och låta nån annan ta hand om allt annat, och själv bara klä upp sej och gå på premiär när allt är klart. Kanske det blir så. Nån solig dag.

 

  -P-

Kalendern

Bläddrade i min kalender. Såg att idag är den dagen då vi egentligen skulle ha haft premiär på PARAPLYET. På Verandan. Så var det tänkt. Men pga kolliderande tidtabeller har vi skjutit upp premiären till hösten. Tur att vi gjorde det beslutet. För just nu försöker vi få ihop ett möte där vi ska läsa igenom och diskutera pjäsen, men tillochmed dendär ena lilla stunden på några timmar är svår att hitta. Ska plocka fram kalendern och försöka igen. 

-P-

Vinden

Nu har jag börjat skriva på en ny pjäs.

En pjäs för tre personer. Tills vidare.

Man vet ju aldrig om flera personer plötsligt dyker upp.

Det vet man först efteråt, när allt är klart, om de kom eller inte.

Pjäsen handlar för tillfället om överhastighet. Och blåst.

Om vinden, som borde få böta för överhastighet ibland.

Om när saker bara går för fort, så fort så man inte riktigt hänger med, trots att det kanske är man själv som sitter vid ratten.

Den är inte poetisk alls. Och jag vet inte om det är Rena Teatern som ska sätta upp den. Vet inte heller ännu vad jag ska kalla den. VINDEN heter den i min skrivbordslåda, men det är nog inte alls det bästa namnet. Inte för denhär pjäsen. Det finns så många pjäser med vind i namnet. Vi får se vad det blir.

-P-

Paraplyn och parasoll

Jag tycker om paraplyn. I synnerhet stora paraplyn, de ser bra ut också när de inte är uppspända. Det gör inte små paraplyn, såna som man kan kan vika ihop så de ryms i handväskan. Nej, usch. Stora är bara besvärligare att bära med sej. Så jag brukar låta bli. Också om det regnar. Jag väljer det lillalilla paraplyet som inte är ivägen sen när regnet avtar. Det fula. Fast egentligen skulle jag gärna gå omkring med ett uppspännt paraply hela tiden. Också när solen skiner. Parasoll heter det väl då. Jag skulle vilja gå omkring med ett parasoll. Hela tiden. Fast om man använder såna tittar alla lite konstigt på en. Om man inte är påväg på maskerad förstås. Då tittas det också, men inte lika konstigt. Det är bara på stranden, på balkonger och terasser det är okej att använda parasoll. Och då ska det vara parasoll som är så storastora så man absolut inte kan gå omkring med dem. Stora så man bara ska ställa dem stadigt nånstans. Jag tycker inte så mycket om dedär jättestora parasollen. Inte lika mycket som stora paraplyn. Det har regnat lite idag. Nu väntar jag på att det ska regna lite mera. Så jag får spänna upp ett stort ett, utan att nån tittar.

 -P-