Vi spelade utomhus.
Regnet öste ner.
Ändå spelade vi.
Och det var jättefint.
Främmande mänskor kom fram till mig och tackade efteråt. Sa att de aldrig kommer att glömma detta. För det blev något alldeles särskilt med att sitta under ett paraply i riktigt ruskigt väder och samtidigt se en föreställning som handlar om två typer som väntar på att det ska börja regna.
Det är så synd att jag helt enkelt inte hann skriva nånting om våra repetitioner innan Hangö Teaterträff, och att det snart är dags, alldeles snart och bla bla bla. Men repeterandet gick bra -mest var det skådespelarna som på tumanhand pluggade in texten igen. Det är ju så överdrivet viktigt i just denhär föreställningen, att alla ord sitter precis där de ska.
Vi spelade på samma klippor där vi spelade Vattenfärgat för två år sen. Nedanför Tellina, på en alldeles egen strand. Så den lilla strandbiten är nu Rena Teaterns utescen. Publiken fick sitta på klipporna och titta ut mot havet och mot oss. Under sina paraplyn och regnet som hälldes över oss.
-P-
Inlägg
