Jag ska reparera och restaurera, tänkte jag. Bloggen. Så gick det två år och ingenting hände. Två år är en lång tid. Hälften av en fyraårings liv. En magisterutbildning på Teaterskolan. Avbetalning på något viktigt. För mig var det bara lättja. Eller snarare ambitionsångest. Vad ska jag skriva om i Rena Teaterns blogg? Den här bloggen har börjat se gammaldags ut. Snart riktigt retro, ju. Är det ens någon som läser bloggar numera? Alla lyssnar ju bara på poddar.
En dåligt skött blogg är ett riktigt dåligt visitkort. Kanske delorsak till jag missat många jobb de senaste åren. Skriver Rena Teatern i ansökningar, men har inte tänkt på att då en arbetsgivare googlar Rena Teatern hittar hen bara detta. En blogg utan aktivitet. Dåligt. En teater utan aktivitet. Vad är det för teater att ha? Varför ska man understöda sånt? Och kanske det är sant. För under de här två åren har Rena Teatern inte gjort några egna teaterproduktioner alls. Bara legat lågt och producerat texter. Och då är det ju lite dumt att säga "Jag har en egen teatergrupp". Jag kommer ändå inte att sluta säga/skriva så.
"Jag har en egen teaterskola". Det kan jag fortfarande säga med gott samvete. Även om den inte heller egentligen är min egen. Den är Borgåbygdens Ungdomsförbunds, men det är jag som drar den. Varje måndag i många års tid redan. Och det är för dem jag producerar material just nu. I slutet av våren blir det igen tre nya produktioner. Det ser jag fram emot!
-Paula-
Inlägg
