Finslipning

Som bäst håller jag på att finslipa en dagispjäs. Den här ska inte sättas upp av Rena Teatern, utan av en alldeles annan teater. Jag borde ha lämnat den ifrån mig för en vecka sen, de ska börja repetera om ett par veckor, men klamrar mig ännu fast.

Känner att det finns något jag vill tillägga, men har inte kommit på vad det är. Så jag läser texten om och om igen, stryker små ord och lägger till samma ord igen. Så gör jag tills jag kommer på vad det är jag egentligen borde skriva där. Var är Anttes vante? heter pjäsen. Den handlar om en vante som kommit bort. Förstås. Först hette den Svantes vante. Men så googlade jag, och hittade en bok med precis den titeln. Från 1997 av Viveca Lärn. Jäklars Viveca, tänkte jag. Men det är ju klart att en så bra titel redan var upptagen. Har inte läst boken, men den delades i tiderna ut till en massa lågstadiebarn i Sverige. Så jag fick nöja mej med Anttes vante istället. Prövade en massa andra namn också, Hasses handske t.ex, men det kändes inte lika bra. Ska försöka få den klar inatt.

(Bilden ovan har ingenting med pjäsen att skaffa. Den har jag tagit på Skärgårdsteaterns båt för två somrar sen, och råkade få syn på den nyss. Det är handtaget på lådan där alla flytvästar fanns. En viktig låda och ett handtag fyllt av minnen.)

-P-

Drottning K

I fredags var det premiär på Drottning K 

på Svenska Teatern. 

Regi och scenografi: 

Mitja Sirén

I rollen som Kristina: 

Nina Hukkinen

Jag var där. Förstås. 

Det var bra. Mycket.

Den förbluffande scenografin, dräkterna, texten, ljuset, ljudet och live-musiken i full surround gör Drottning K till en stor upplevelse för både öron, ögon och tanke. Representanter från premiärpubliken tyckte dethär var det bästa de sett på tio år.

Jag tyckte den var som en film av Jean-Pierre Jeunet, fast live och därför mycket större. Och även om jag är inte kan vara alldeles objektiv, tycker jag verkligen att Drottning K är en fantastisk föreställning. Det fanns ingenting "finlandssvenskt" över den, nej, dethär är en mycket högklassig och väldigt internationell föreställning som kan mäta sej med teater som spelas på de stora scenerna ute i Europa.

                                                                         (Foton: Valtteri Kantanen)

Så se den! Den spelas hela hösten.

(Följande gång torsdag 3.9. Sista föreställningen är kanske 5.12.)

Vissa dagar får man åxå bli kvar efter föreställningen och diskutera med personer ur arbetsgruppen. Bra, va? 

Fredag 11.9, torsdag 24.9, torsdag 15.10, fredag 23.10, onsdag 18.11 och  torsdag 3.12.

-P-