Finslipning

Som bäst håller jag på att finslipa en dagispjäs. Den här ska inte sättas upp av Rena Teatern, utan av en alldeles annan teater. Jag borde ha lämnat den ifrån mig för en vecka sen, de ska börja repetera om ett par veckor, men klamrar mig ännu fast.

Känner att det finns något jag vill tillägga, men har inte kommit på vad det är. Så jag läser texten om och om igen, stryker små ord och lägger till samma ord igen. Så gör jag tills jag kommer på vad det är jag egentligen borde skriva där. Var är Anttes vante? heter pjäsen. Den handlar om en vante som kommit bort. Förstås. Först hette den Svantes vante. Men så googlade jag, och hittade en bok med precis den titeln. Från 1997 av Viveca Lärn. Jäklars Viveca, tänkte jag. Men det är ju klart att en så bra titel redan var upptagen. Har inte läst boken, men den delades i tiderna ut till en massa lågstadiebarn i Sverige. Så jag fick nöja mej med Anttes vante istället. Prövade en massa andra namn också, Hasses handske t.ex, men det kändes inte lika bra. Ska försöka få den klar inatt.

(Bilden ovan har ingenting med pjäsen att skaffa. Den har jag tagit på Skärgårdsteaterns båt för två somrar sen, och råkade få syn på den nyss. Det är handtaget på lådan där alla flytvästar fanns. En viktig låda och ett handtag fyllt av minnen.)

-P-

The New Finnish Theatre

Googlade lite. Och upptäckte att en bok om finländsk teater tydligen finns att köpa nu. Och den finns på nätet också. En bok på engelska. Boken heter The New Finnish Theatre och är skriven av Jeff Johnson och Hanna-Leena Helavuori. På försommaren för ett år sen pratade jag några gånger med en man som var här i Finland för att skriva en sån. Jeff alltså. Så intervjuade han mej på ett café. Nu fick jag läsa vad han sen skrev i boken. Jag har varit lite orolig över att jag kanske sagt något dumt, men det såg ju riktigt bra och klokt ut, tycker jag just nu. Och så lät det så himla fint på engelska.

Bl.a stod det såhär om Vattenfärgat: "Directed by Mitja Sirén, the play becomes a metaphorical discussion exploring how water has a will of it's own. Some critics read the play as an eco-political statement about conservation and preservation of perhaps our greatest natural resource, but Rehn-Sirén insists, demurely, that the play for her was simply about "how water colors our world"."

Jag måste ju skaffa mej dendär boken!

Här är en länk till några sidor i den:

The New Finnish Theatre

-P-

Text

Idag strök vi ungefär sex sidor text. Effektivt.

Vi tog bort några onödiga svängar helt enkelt.

Fina ord som inte berättade nånting.

Jag borde kanske sakna dem. Orden.

Men det gör jag inte.

Det känns mycket bra såhär.

Klart och rent.

-P-

Solen

Såhär såg solen i skärgården ut för ett år sen.

När jag vaknade i morse tänkte jag på denhär bilden, och på att jag borde skriva en pjäs om sol. En pjäs med mycket värme i (utan att det blir banalt). Det har blivit så mycket om vatten och paraplyn och sånt. Men så tänkte jag att jag måste få VINDEN färdig först. Det är så lätt att börja på nya pjäser istället för att skriva klart de gamla. När man fastnar, eller när motivationen tar slut. Jag brukar inte fastna. Jag har mest problem med motivationen. Jag tänker lätt för långt framåt. Funderar på vad som ska hända med pjäsen sen när den är klar. Vem som ska spela den, och på vilken teater. Det spelas så lite nyskrivet på våra finlandssvenska scener. Om det inte är beställningsarbeten av etablerade författare eller dramatiseringar av succéromaner. Annars är det mest fattiga fria grupper som får ta hand om den biten. Så är det. Och därför tar motivationen slut ibland.

Jag tänker att det ändå bara är jag själv som måste ta tag i saken och se till att pjäsen spelas. Iochförsej är det inget fel med det, men nångång skulle det vara roligt att bara skriva pjäsen, och låta nån annan ta hand om allt annat, och själv bara klä upp sej och gå på premiär när allt är klart. Kanske det blir så. Nån solig dag.

 

  -P-