En dåligt skött blogg är ett riktigt dåligt visitkort

Jag ska reparera och restaurera, tänkte jag. Bloggen. Så gick det två år och ingenting hände. Två år är en lång tid. Hälften av en fyraårings liv. En magisterutbildning på Teaterskolan. Avbetalning på något viktigt. För mig var det bara lättja. Eller snarare ambitionsångest. Vad ska jag skriva om i Rena Teaterns blogg? Den här bloggen har börjat se gammaldags ut. Snart riktigt retro, ju. Är det ens någon som läser bloggar numera? Alla lyssnar ju bara på poddar.

En dåligt skött blogg är ett riktigt dåligt visitkort. Kanske delorsak till jag missat många jobb de senaste åren. Skriver Rena Teatern i ansökningar, men har inte tänkt på att då en arbetsgivare googlar Rena Teatern hittar hen bara detta. En blogg utan aktivitet. Dåligt. En teater utan aktivitet. Vad är det för teater att ha? Varför ska man understöda sånt? Och kanske det är sant. För under de här två åren har Rena Teatern inte gjort några egna teaterproduktioner alls. Bara legat lågt och producerat texter. Och då är det ju lite dumt att säga "Jag har en egen teatergrupp". Jag kommer ändå inte att sluta säga/skriva så.

"Jag har en egen teaterskola". Det kan jag fortfarande säga med gott samvete. Även om den inte heller egentligen är min egen. Den är Borgåbygdens Ungdomsförbunds, men det är jag som drar den. Varje måndag i många års tid redan. Och det är för dem jag producerar material just nu. I slutet av våren blir det igen tre nya produktioner. Det ser jag fram emot!

-Paula-

Reparera /restaurera

Tänker såhär. Nätet är fyllt av en massa bloggar och hemsidor som liksom bara lämnas och sedan förfaller så småningom. Det går flera år utan att någon upppdaterar eller besöker.

För många år sen vandrade jag runt i St.Petersburg och såg mängder av stora, ståtliga byggnader. Men färgen flagade, golvplankorna var trasiga. Ingen hade pengar till att reparera dem. De bara står där och förfaller.

På samma sätt blir det med många sidor här på nätet. De bara finns här och förfaller. 

Rena Teaterns blogg är en av dem. Ingen har varit här på ett tag. Men jag ska försöka börja om från början. Göra en remont. Reparera. Restaurera.

Borde googla vad det egentligen är för skillnad mellan remont och restaurering. Gissar att om man gör en remont så förnyar man och ser man till att allting blir helt igen. Om man restaurerar handlar det om äldre saker som man återställer till deras ursprungliga skick. Så tror jag. Jag ska reparera. Och göra en remont. Ta hand om bloggen ett tag igen. 

-P-

Källaren

Det korta stycket jag skrev för Radioteatern förra sommaren, och som jag nämnde i ett tidigare inlägg här nere fick namnet Källaren. Den skulle bli endast åtta minuter lång, och det gick nästan. 10minuter blev den, min text och regi. Vi spelade in den on location i medlet av september vid vårt sommarställe. Hälften av scenerna gjorde vi i skogen, och hälften i våra grannars hulju. (Eller vad det nu heter, en såndär stor badtunna där man först eldar, och sedan kan sitta och bada i.) Fasiken så kul det var! Här är en bild från inspelningarna. 

(Fr.v. Niko Ingman, Paula Rehn-Sirén, Cecilia Ebbe och Ronja Väisänen. Foto: Solveig Mattson/YLE)                  

"Två 15-åriga flickor har smugit sig ut i skogen. Föräldrarna tror att dom sover. Vad har flickorna i skogen att göra? Flickornas pappor sitter i en badtunna och pratar. Vad rår väl en pappa om sina tankar?"

BLOCK – Källaren, av Paula Rehn-Sirén

I rollerna: Frank Skog, Mitja Sirén, Ronja Väisänen och Cecilia Ebbe. Projektidé och förverkligande: Niko Ingman och Solveig Mattsson. Produktion: Svenska YLE/Fakta och Fiktion 2011.

Att regissera en radiopjäs var nytt för mej, jag hade ju bara varit skådespelare i sådana förut. Som tur var Solveig Mattson med på inspelningarna, hon var ett stort stöd med goda idéer. Inte har jag fått vara med om klippningsbiten av radioteater heller. Där var det Niko Ingman som gjorde jobbet, jag fick sitta med och tycka till. Vi klippte bort en massa onödigt, och ojoj så många små överloppssekunder vi tog bort -tomma sekunder mitt i meningarna, som skådespelarna nog inte vet att vi tagit bort. Allt för att pjäsen inte skulle vara 16minuter lång, vilket den var innan vi började klippa. Så gällde det ju att hålla kvar de rätta "tomma" sekunderna, tankepauserna och sådant. Jag blev nöjd med resultatet, tycker det blev riktigt bra. Hoppas jag får göra mera sånt snart!

Pjäsen var en del av en större helhet som heter BLOCK -medan vi andra sover. Vi var fem stycken som fick i uppdrag att göra var vår korta pjäs med tanken "medan vi andra sover".  De fyra andra var Martin Bahne, Robert Hedengren, Sam Huber och Maria Lundström. Programmet sändes vid årskiftet 2011-2012.

  -P-

http://radioteatern.kulturen.fi/2011/12/27/block-kallaren/

http://radioteatern.kulturen.fi/2012/01/06/block-–-medan-vi-andra-sover/

Sommarlov

Ajdå, Rena Teatern blev av med sina hemsidor nu i månadsskiftet. Det beror på att MobileMe slutade, och det var det jag använde. I framtiden ska våra hemsidor få en ny adress, men just nu finns bara denna blogg. 

Jag firar sommarlov som bäst. Läser böcker i hängmattan på morgnarna, och skriver texter på terassen om kvällarna. Tio sidor om dagen blir det, ibland mera, men har märkt att det som är mera än dedär tio sidorna inte blir så bra. Så jag tänkte att det är lika så bra att sluta vid tio sidor och sedan njuta av sommarkvällarna istället.

-P-

Tre regndroppar

‎Idag har jag tre saker att säga.

Sak nummer 1:

Jag vill citera vad en vän till mej skrev på Facebook idag.

"3 regndroppar på foreca betyder 30 000 i verkligheten. Det är ganska många, det känns i alla fall som många då du står på ett öppet fält."

Sak nummer 2:

Såg att mitt senaste inlägg här handlade om Anttes vante. Premiären var 3.3 på Svenska Teatern, och det blev en fin föreställning. Jag är riktigt glad och stolt över den. Och föreställningen lever kvar, även om den är slutspelad åtminstone för tillfället. Jag tänker på den ibland. Och det kan hända att jag nån sådan gång ännu lägger in nån recensionsbit här i bloggen.

Sak nummer 3:

Just nu håller jag på och filar på ett kort manuskript till Radioteatern. Den här pjäsen får vara bara 8 minuter lång, och är en del av en helhet. Jag har skrivit alldeles för långt. Så jag funderar och raderar. Den ska spelas in under hösten, kanske redan i augusti.

Det var det. Dagens tre regndroppar. För en del andra kan regndroppar vara negativa saker, men för mej är det bara gott.

-P-