Katalogen

Nu har den kommit! Katalogen där de finlandssvenska teatrarna och teatergrupperna presenteras. På engelska. PIC 1 heter den. Performance Information Catalogue 1. Den är jättefin. Katalogen är en del av Produforums Kulturexportprojekt. Den har tryckts i 5.000 exemplar och ska så småningom skickas ut i världen. Vi är med i den. Uppslaget på s.34-35 är vårt. Språkgranskaren har ändrat i texten lite, så att somt jag skrev om vår teatergrupp nu inte längre betyder alldeles det jag ville säga. Men det spelar ingen roll. Huvudsaken är att vi är med. Nu är vi en riktig teater!

Regn

Idag är det regndag igen. Och jag glömde paraplyet hemma! Blev genomblöt därute. Men det var ganska roligt det också. Uppfriskande. Väntar på att få hänga upp kläder på tork. Tittade i kalendern igen, den blev också våt därute. Inte drypande våt, lätt fuktig bara. Alla pennsträck med slarvig handstil finns kvar. Borde ringa hit och dit och bestämma datum av olika slag. Men först ska vi ha möte, så jag får veta hur alla andras kalendersidor ser ut.

-P-

Ett jättestort

Undrar var man kan få tag på ett riktigt jättestort paraply? Så stort så vänner ryms med inunder. Flera stycken vänner. Men ändå tillräckligt litet så en person klarar av att bära det, och så man kan traska framåt tillsammans längs med en regnig gata. Det ska jag ta reda på. Fast idag får man inte tag på paraplyn alls. Idag är det helgdag i kalendern och alla butiker och telefoner är stängda.

-P-

Solen

Såhär såg solen i skärgården ut för ett år sen.

När jag vaknade i morse tänkte jag på denhär bilden, och på att jag borde skriva en pjäs om sol. En pjäs med mycket värme i (utan att det blir banalt). Det har blivit så mycket om vatten och paraplyn och sånt. Men så tänkte jag att jag måste få VINDEN färdig först. Det är så lätt att börja på nya pjäser istället för att skriva klart de gamla. När man fastnar, eller när motivationen tar slut. Jag brukar inte fastna. Jag har mest problem med motivationen. Jag tänker lätt för långt framåt. Funderar på vad som ska hända med pjäsen sen när den är klar. Vem som ska spela den, och på vilken teater. Det spelas så lite nyskrivet på våra finlandssvenska scener. Om det inte är beställningsarbeten av etablerade författare eller dramatiseringar av succéromaner. Annars är det mest fattiga fria grupper som får ta hand om den biten. Så är det. Och därför tar motivationen slut ibland.

Jag tänker att det ändå bara är jag själv som måste ta tag i saken och se till att pjäsen spelas. Iochförsej är det inget fel med det, men nångång skulle det vara roligt att bara skriva pjäsen, och låta nån annan ta hand om allt annat, och själv bara klä upp sej och gå på premiär när allt är klart. Kanske det blir så. Nån solig dag.

 

  -P-

Kalendern

Bläddrade i min kalender. Såg att idag är den dagen då vi egentligen skulle ha haft premiär på PARAPLYET. På Verandan. Så var det tänkt. Men pga kolliderande tidtabeller har vi skjutit upp premiären till hösten. Tur att vi gjorde det beslutet. För just nu försöker vi få ihop ett möte där vi ska läsa igenom och diskutera pjäsen, men tillochmed dendär ena lilla stunden på några timmar är svår att hitta. Ska plocka fram kalendern och försöka igen. 

-P-

Vinden

Nu har jag börjat skriva på en ny pjäs.

En pjäs för tre personer. Tills vidare.

Man vet ju aldrig om flera personer plötsligt dyker upp.

Det vet man först efteråt, när allt är klart, om de kom eller inte.

Pjäsen handlar för tillfället om överhastighet. Och blåst.

Om vinden, som borde få böta för överhastighet ibland.

Om när saker bara går för fort, så fort så man inte riktigt hänger med, trots att det kanske är man själv som sitter vid ratten.

Den är inte poetisk alls. Och jag vet inte om det är Rena Teatern som ska sätta upp den. Vet inte heller ännu vad jag ska kalla den. VINDEN heter den i min skrivbordslåda, men det är nog inte alls det bästa namnet. Inte för denhär pjäsen. Det finns så många pjäser med vind i namnet. Vi får se vad det blir.

-P-

Paraplyn och parasoll

Jag tycker om paraplyn. I synnerhet stora paraplyn, de ser bra ut också när de inte är uppspända. Det gör inte små paraplyn, såna som man kan kan vika ihop så de ryms i handväskan. Nej, usch. Stora är bara besvärligare att bära med sej. Så jag brukar låta bli. Också om det regnar. Jag väljer det lillalilla paraplyet som inte är ivägen sen när regnet avtar. Det fula. Fast egentligen skulle jag gärna gå omkring med ett uppspännt paraply hela tiden. Också när solen skiner. Parasoll heter det väl då. Jag skulle vilja gå omkring med ett parasoll. Hela tiden. Fast om man använder såna tittar alla lite konstigt på en. Om man inte är påväg på maskerad förstås. Då tittas det också, men inte lika konstigt. Det är bara på stranden, på balkonger och terasser det är okej att använda parasoll. Och då ska det vara parasoll som är så storastora så man absolut inte kan gå omkring med dem. Stora så man bara ska ställa dem stadigt nånstans. Jag tycker inte så mycket om dedär jättestora parasollen. Inte lika mycket som stora paraplyn. Det har regnat lite idag. Nu väntar jag på att det ska regna lite mera. Så jag får spänna upp ett stort ett, utan att nån tittar.

 -P-