Förvandlingar

Förra veckan såg jag Förvandligen på Svenska Teatern. Innan dess hade jag sett en trailer som gjorde att jag anade att jag skulle gilla den enormt. Kafka och Knif kan inte slå fel liksom. Och så blev det. Den här gången blev det dessutom en föreställning som fått idel strålande kritik överallt, och det är de verkligen värda. Men vi var inte så många i publiken. Tvärtom var vi väldigt få, vilket är synd eftersom det är en väldigt sevärd föreställning. Vågar folk inte gå? Har de redan betalat för mycket för Mamma Mia-biljetterna och redan sett den teaterföreställning de tänkte se i år? (Som förresten enligt mitt tycke tyvärr inte var riktigt prisvärd.) Efter sådär fyra år av Björn&Benny kunde man också se något alldeles annat tänker jag. Men så tänker väl inte den stora massan. Jag vet att många inte ser teater på svenska annanstans än på Svenskis och Lillan. De hittar inte annanstans, och väljer de trygga alternativen istället. Väljer det de känner till. På sätt och vis kan jag förstå det. Man är rädd för förändringar och förvandlingar. Men ändå förvånar det mig gång på gång att inte ens då de mer udda eller obekanta föreställningarna spelas i trygga teaterhus hittar publiken dit.

En annan föreställning som spelas på Svenskis just nu är Ensemble Bulleribocks Lilla Anna och Långa Farbrorn. Även den är en föreställning jag redan på förhand tror att jag kommer att gilla skarpt. Jag har tur som ska få se den den här veckan, för den var däremot så gott som slutsåld redan på förhand. Är det för att det är en barnföreställning och det spelas så få i det teaterhuset? Eller är det på grund av Bulleribocks fantastiska Loranga, Mazarin och Dartanjang i fjol? Eller på grund av gruppens egna marknadsföring? Vem vet.

Om jag skulle vara chef för ett stort teaterhus skulle jag lotta ut ett par teaterbiljetter till de mindre sålda föreställningarna varje vecka. Bänkarna ska ju ändå hellre fyllas än stå tomma. Och kanske de som blir bjudna på en mer obekant föreställning vågar prova på att boka biljetter till en sådan nästa år. 

Paula