Recensionen i Husis

Läste Hufvudstadsbladets recension av Paraflax först nu på kvällen. Som dramatiker var Paraflax min tredje proffessionella produktion. Men det var den första som blivit recenserad i Husis. Det är konstigt vilken makt en recension har. Blev varnad av en mycket god vän i morse, en vän som textade och sa att jag inte ska bli lessen då jag läst den, att hon hade upplevt det annorlunda. Fick flera meddelanden under dagen, och hann tänka Hjälp, har föreställningen blivit total sågad? Borde jag ge upp och sluta med teater helt och hållet?

Men pga varningarna var det sist och slutligen inte så farligt alls. Bara lite konstigt. Om själva texten skriver Linnea Stara att den är "en stundvis bedårande ordlek med små anekdoter, tanketrådar som tappas och tas upp igen." Skådespelaren Paul Holländer får bra kritik. "Holländer gör en engarerande, känslig tolkning på basen av det material han har till sitt förfogande, medan Rehn-Sirén spelar karikerat." Vidare skriver Stara att hon saknar ljudeffekter, och att "vattenpölarna Rehn-Sirén skriver om i produktionens blogg ligger borta i ett hörn och den annonserade 45 minuter långa föreställningen drar ut till en timme." Hon avslutar med att säga att det finns "skäl att skoningslöst ta till saxen". Med saxandet syftar hon visserligen bara på att 60 min. är för långt för en turnéföreställning som borde vara bara 45 min. lång, men ordvalen gör att hela recensionen får en negativare klang än den nödvändigtvis skulle ha behövt. Helhetsintrycket säger inte Detta är en sevärd föreställning som man inte ska missa! Det tyckte Stara visst inte att den var.

Men det är ju klart att det är det jag helst hade velat läsa. Att texten var välskriven, upplyftande och intressant, att föreställningen var en liten pärla. Det hoppas man ju på. Avsaknaden av ljudeffekter var ett medvetet val. Vi ville ge ordentligt med utrymme åt skådespelarhantverket och själva texten istället. Plocka bort allt onödigt, göra det så enkelt och rent som möjligt. Men eftersom regissören heter Mitja Sirén förväntar sej väl många att scentekniskt bli slagna med häpnad av hejdundrande ljudeffekter och en storslagen scenografi. Nåväl, nu vet ni att Paraflax är en annanslags produktion, ett alternativ. Nånting annat, helt enkelt.

Blev inte lessen av recensionen. Men blev lite besviken på att när Husis äntligen skriver nånting om Rena Teatern så blir det en inte-så-kul-recension. Har dock varken tappat tron eller spelglädjen. Ser fram emot att få spela nästa föreställning om en vecka. Väldigt mycket.

Och imorgon får jag läsa en annan recension.

Få se vad Borgåbladet skriver...

-P-