Texten

Vi trodde att vi kunde den. Texten.

Men igår visade det sej att vi fortfarande gör farliga hopp. Vi säger fel saker på fel ställen. Nåndera säger fel replik -en replik som kunde passa in där också -den andra märker det inte -och vips har vi hoppat över flera sidor text med väsentlig information... Farliga hopp. Det är väl risken med en text som har poesi i sej, och inte är vanlig talspråksdialog. Den har sin egen logik, som man måste lära sej. Och sen är det hur solklart som helst.

Pjäsen är uppbyggd i tre delar.

Del Ett är väl egentligen två monologer. Ragnars och Monas. Två monologer som slingrar sej in i varandra. Vi kan dem nog egentligen. Vi kan alla ord i rätt ordning, men ibland börjar vi på fel replik. Del Två är en dialog, och därför lättare att lära sej. Man svarar alltid på nånting som den andra säger. Men där hoppade vi också i texten, det var i del två som flera sidor blev borta.

Och Del Tre är en avslutning.

Inte ens jag kunde texten igår, trots att det är jag som skrivit den. Men det gör det inte lättare. Man memorerar ju inte text då när man skriver den. Då tittar man på andra saker i den. Klart att jag kan vissa bitar, och jag vet ju genast om nån säger ett endaste litet ord fel. Jag vet vad den andra skådespelaren ska säga. Men jag vet inte alltid när.

Så vi får helt enkelt plugga ännu lite mera. Idag och imorgon. Sen ska den sitta.

Vi har samlat på oss några vattenpölar.

Som vi kan placera ut på golvet.

En vecka kvar till premiär!

-P-